Miss Nothing

Senast jag skrev var första skoldagen efter jullovet och nu har det precis blivit sommarlov. Tror aldrig att jag har haft en så lång ”bloggpaus” förr. Inte vad jag kan komma ihåg iallafall. Den har väl inte varit helt frivilligt, men något har tagit emot. Jag har tänkt skriva flera gånger men på något sätt så har det blivit ett enormt projekt som jag inte har orkat ta tag i. Egentligen så är det ju inte jättesvårt, bara att klicka fram och logga in, men nej, det har inte gått. Nu tänker jag dock försöka skriva lite iallafall.

 

För tillfället är jag hos min kära bästis och började morgonen med att gosa med den här damen. Hon heter Lucy Diamond och anser att man ska lägga ivägen för datorer eftersom hon är mycket viktigare. Spinner gör hon också, och pratar lika mycket (och skrikit) som en siames, minst! Dock så låter hon mer som en get än som en katt.

Men okej, det var kanske inte riktigt henne jag skulle skriva om. Faktiskt så vet jag inte vad jag ska skriva överhuvudtaget. En liten tillbaka-blick hade kanske varit mest passande men är det verkligen så intressant att läsa, egentligen? Sedan finns det väl inte jättemycket att berätta, egentligen. Kan ju dra det lite snabbt.

Skola, bästis bodde i princip hos oss ett tag, skratt, ångest, självskador, mer skola och väldigt många lovdagar, psykolog & läkarmöten, medicinbyte (äntligen en som faktiskt funkar och gör nytta!), mycket skräckfilm, sovit en massa hos bästis, hälsat på pappa och suttit på hans altan ett par timmar och bara babblat, funderat över att prata med FK och fråga om det går att få ekonomisk hjälp för att träffa en naprapat (eller liknande) på grund av mycket problem med ryggen, insett att jag behöver en mjukare madrass eftersom jag vaknar med ryggont varje dag, gått på nattpromenader med bästis, sett en stjärnhimmel som inte var täckt av smog och stadsljus vilket var helt jävla fantastiskt, åkt mycket buss, gosat enormt mycket katt, rökt utanför bästis port och blivit halvt ihjälskrämd av konstiga ljud och rådjursskrik, funderat över att kanske lära mig spela gitarr eller piano men insåg att min röst är mitt instrument, sjungit en massa med bästis (som också gick i musikklass och hade kör), fastnat helt för YOHIO och Seremedy, bestämt mig för att se om FK kan ge ekonomisk hjälp för en sångpedagog pappa säger ska vara bra, haft ångest över pengar, sett asmycket skräckfilm ..

Antagligen så har jag missat en massa saker men just nu står det hyfsat still i huvudet. Ni får fråga om det är något ni undrar. Eller bara fråga saker överhuvudtaget, jag blir bara glad.

(Shit, datorn gled och skärmen krockade med ciggen. Tack och lov blev det inget märke vad jag kan se. Hej panik!)

Jag vet faktiskt inte vad fan jag ska skriva mer. Min kära bästis pratar i telefon medan jag tjuvlyssnar (hon har högt ljud på mobilen) och roar mig med att typ .. kasta saker på henne och skriva det här.
Sov hos henne inatt och kommer antagligen göra det denna natten med. Orkar vi så blir det med största sannolikhet en nattpromenad till gud-vet-vart. Men det är det som är så bra med stället hon (och pappa) bor på. Du kan faktiskt gå ut mitt i natten. Har väl som max mött typ 2 människor. Och det är tyst. Du hör naturljud och inte bara bilar. Extremt mysigt och en väldigt skön omväxling till att alltid vara förbannad på grannarna som antingen spelar bajsmusik med skithög bas (golvet vibrerar), har ett kolikbarn (typ) som vrålar så att man inte hör tvn (men aldrig utanför lägenheten) eller folk som står på sina balkongen och vrålar/pratar/skrattar skithögt. Det faktum att deras balkonger är mot en parkeringsplats med hus på 3 sidor (= ekar som fan) verkar de ha missat totalt. Så ja, det är skönt med lite omväxling och att kunna ta nattpromenader utan ett speciellt mål, utan att vara livrädd för att bli dödat, misshandlad, nedslagen och/eller rånad. Dessutom har vi roligt.

För någon natt sedan låg vi till exempel i en sån där stor rund gunga på en lågstadieskola och sjöng Disneylåtar. En annan gång träffade vi en svanslös katt som var sjukt social och kelig, precis efter att vi hade gungat gungbräda och sett en helt fantastisk stjärnhimmel som gjorde att man kände sig väldigt liten.
Vi har gått runt på en kyrkogård där vi tittade på gamla gravstenar och pratade om allt möjligt. Jag vet inte varför men jag blir lugnad av atmosfären på kyrkogårdar. Det är fridfullt på något sorgligt sätt, att bara gå omkring och titta. Och som Eric Draven säger i The Crow: Safest place in the world to be (that’s ’cause everybody’s dead – Sarah).

Nu tycker min kära bästis att vi ska röra oss mot affären. Låter inte som en skitdålig idé, så jag får väl ta mig ur soffan och klä på mig lite anständigare kläder. Här har ni ett fint kollage  på oss sålänge.

Första skoldagen blev .. Ja, jag vet inte. Kanske inte katastrofal allt igenom men en del av den.
På uppropet, eller vad man nu ska kalla det, så gick allting bra och det är 4 nya elever om jag minns rätt. Sedan sa Jeanette att vi skulle få en uppgift och då vi fick en skrivuppgift i höstas tänkte jag att det skulle vara något liknande nu. Självklart inte. Så fort jag hörde henne säga delas in i grupper och göra antingen uppgift eller uppgift b som en powerpoint som sen ska redovisas inför de andra så kände jag ångestklon gripa tag i min magsäck och vrida runt.
Att redovisa på t.ex. engelskan är inga problem, då är det en publik på typ 4 personer. Men framför hela skolan, tillsammans med en grupp som kändes väldigt .. ofokuserad så blev det bara nej. Försökte sitta med men det gick inte, så jag tog mina saker och halvt rusade ut och ner till trappan utanför ingången. Trodde att jag skulle börja gråta, rökte typ 4 cigg på en halvtimme (antagligen fler) och det enda som snurrade i huvudet var att jag dels ville skada mig på något sätt och dels att jag inte vågade säga till någon lärare. Bästis klarar nämligen inte heller av sånt oförberedd och sa till före mig, så det kändes som att lärarna isåfall skulle tro att vi försökte skolka tillsammans, eller något sånt.

Tillslut lyckades bästis iallafall få med mig upp och vi pratade med engelskaläraren (världens bästa, som också tycker om BD). Hon såg antagligen på mig att jag inte mådde bra för hon tog med oss oj ett tomt klassrum så att vi kunde prata ostört och frågade hur det var, varför jag mådde som jag mådde och om det hade hänt något speciellt.
Berättade att det har varit väldigt mycket upp och ner .. och att jag har skadat mig igen. När hon verkade uppriktigt ledsen över det så blev jag nästan chockad, jag är fortfarande ovan vid bra lärare.

Och .. ja. Nu vet ni också. Jag har failat, misslyckats, gjort alla omkring mig besvikna. 2 år for nothing. Dagen före julafton dessutom (och efter det), känns ju skitkul verkligen .. Vågade inte berätta för mamma förrän i lördags, om jag minns rätt. Har intalat mig att hon skulle bli besviken, att hon inte behöver mer att oroa sig för, även om jag vet att hon inte ser det så. Det sa hon också. Hon blev nästan arg över att jag inte berättade tidigare, även om hon fattade att jag inte ville säga det på julafton.
Oroar mig för hur min psykolog ska reagera, hur alla ska reagera. Men av skiter i vad jag själv kanske kommer tänka senare. Medicinhöjningen har inte funkat, marken sviktar neråt under mina fötter och jag glider långsamt mot det svarta träsket igen.

Kommer antagligen inte våga kolla min mail imorgon, det känns som om folk kommer kommentera saker som ”jävla emo”, ”trodde du seriöst att du skulle klara det och en massa sån skit.

Jag vet inte varför det har blivit såhär, varför helvetet drar i mig igen, men jag hatar det. Hatar det så jävla mycket. Och jag skäms. Inte för att jag har skadat mig, men för att andra blir besvikna för att jag har gjort det. UselMisslyckadVärdelösFel.

Är det nu man kan säga att julen officiellt är på väg? När det har varit julskyltning, det spelas julmusik i vartenda affär & julkalendern har börjat? (Julkalendern är för övrigt awesome & mitt hjärta dansade när det var samma introlåt, samma spöken .. Lycka!)

Jag & Pierre har väl egentligen inte firat på något speciellt sätt, men vi har faktiskt tänkt på katterna & lämnade handdukar, mat & lite kattgodis hos katthemmet. På väg till bussen såg vi även en liten smutsig katt, tigré (grå/brun) & med mycket vitt, som åt sopor & det gör ont i hjärtat att inte kunna ta in den & hjälpa! Vid Hemmansvägen (Halmstad) var det, vid Emmaus-containern bakom Mixfood, har lagt upp bild på Kattfotens facebook också. Jag hoppas verkligen att den får komma in i värmen. Ska lägga in bild på lite fler djursidor som har med efterlysningar & hoppas att någon kan hjälpa eller saknar katten. Den verkade inte skygg för människor iallafall.

Har ni firat första advent på något sätt? Kanske var ni också på julskyltning?

Sitter & fryser halvt ihjäl på balkongen, but that’s okay för nu har jag äntligen lila färg i håret! Det har varit urtvättat & allmänt blä allt för länge, så det var definitivt dags nu. Sedan borde jag väl försöka sova antar jag ..

Imorgon är det julskyltning & katthemmet ska även ha öppet så vi tänkte bege oss dit med torrfoder. Köpte man 6 kg kattsand fick man nämligen med 3 påsar torrfoder men det är fel märke & att slänga känns så totalt onödigt när jag vet att katthemmet behöver det.
Hade velat gå runt lite på julskyltningen också, men vi får se hur det blir med det, om vi orkar. Kommer nog iallafall försöka plugga lite till. Har ett föredrag (på engelska!) om Jack the Ripper nästa vecka så jag måste skriva klart det + fixa en powerpoint med bilder. Har även ett föredrag i historia men det är först nästnästa vecka så det är lugnt, än så länge.

Annars har idag faktiskt varit en bra dag. Började den med att titta på julkalendern som jag redan älskar, enbart för att de har med samma introlåt, samma sorts bakgrundsmusik & samma spöken! Blev nästan tårögd. Har ni tittat på julkalendern än? Vad tyckte ni?
Har utöver det försökt plugga & tagit det allmänt lugnt, det kan behövas ibland.

Men nu är det väl snart dags att hoppa in i duschen antar jag, färgen har suttit i typ en timme. Om inte annat så ska jag gå in för att det är kallt så in i helvete.

- Tittat på Pretty Little Liars
- Ätit choklad
- Stört mig på att jag inte var trött
- Druckit kamomillte för att bli trött
- Insett att klockan var 02.30 & att det var lika bra att jag höll mig vaken, om jag inte ville försova mig
- Sminkat mig
- Tittat på Pretty Little Liars
- Tagit egofoton
- Undrar vad i helvete katterna går på
- Bytt kjol 3 gånger
- Mer Pretty Little Liars
- Frågat katterna om de är helt galna eftersom de har rusat omkring som vilda hästar
- Smsat med lillebror
- Pratat med mamma i telefon (hon brukar ringa & väcka mig de dagarna jag börjar tidigt)

Har ändå hunnit med rätt mycket, men inte något speciellt vettigt, enligt mig. Kunde ju t.ex. ha pluggat men hur roligt är det? Oh well. Sova, som ju hade varit det vettigaste, fick jag ju tydligen inte göra. Kommer verkligen bli en rolig dag idag. Får knapra koffeinpiller, eller något. Kände för att gråta när jag insåg att jag inte skulle komma upp om jag gick & la mig. Har inte varit vaken en hel natt på år. Får hoppas att jag inte bryter ihop bara ..

EgoIsa med uppsatt hår.
EgoIsa i nersläppt (icke hårsprayat!) hår.

Klockan är halv två, jag ska upp vid kvart över sex. Känner på mig att det inte kommer gå särskilt bra. Känner för tillfället inte ens för att gå & lägga mig (vilket jag borde), jag vill hellre leka med smink. Att hålla mig vaken funkar dock inte eftersom jag har tagit kvällsmedicinen, jag kommer bli trött innan jag ska till skolan. Har dessutom möte med psykologen efteråt.

Att jag inte kan sova vet jag iallafall vad det beror på; jag har sänkt Propavanen till en halv istället för en hel eftersom den gör mig till en (ofta otrevlig) zombie och det vill jag inte vara. Kroppen har dock inte insett det & gör lite hur den vill märker jag. Vissa kvällar blir jag trött, andra kan jag inte sova. Som längst satt jag uppe till halv fem, vilket jag inte har gjort sedan jag bodde hemma. Känner inte för att det ska bli en sådan natt, så när jag har rökt klart tänkte jag göra en kopp kamomill-te & se om det hjälper något. Det har ju funkat förr så ..

En annan sak som stör mig är att min dator har varit äckligt slö de senaste 2 – 3 dagarna. Blir så trött på den! Har provat allt jag kan komma på, hårddisken har lite över 40 gb ledigt så det är iallafall inte där problemet ligger. Misstänkte att jag behöver bättre ram-minne (2 gb är inte okej) men det gäller ju att ha råd & hitta någon som kan byta också. Suck.

Nej, om man skulle gå in igen, lägga sig i soffan med te & titta lite mer på Pretty little liars?
(Apropå det, ni får gärna slänga in film & serie-tips, helst lite skräckliknande, typ American Horror Story, för ingen jag har frågat har sagt något som verkar intressant.)

Natti! ^^

Började dagen med att gå upp alldeles för tidigt & ta bussen vid sju för att åka till tandläkaren. En tand skulle dras ut, något jag inte har gjort vaken sedan jag var fem & blev fasthållen, så jag tog en lugnande & mamma följde med som stöd. Det gick dock bättre än förväntat (kanske för att jag faktiskt fick bedövning den här gången) & det enda jobbiga var att bedövningsvätskan hamnade i halsen (den smakar inte gott) & att jag fick ont i käken. Där de drog har jag dock inte haft ont överhuvudtaget, vilket jag trodde att jag skulle ha, så det är riktigt skönt. Känns dock skumt med ett hål i käften, haha.

Hade sjukanmält mig från skolan idag så efter tandläkaren & en tur till apoteket åkte jag hem, begravde mig i soffan & bara .. vilade. Den lugnande jag tog började verka ordentligt när tandläkaren i stort sett var klar så jag var fruktansvärt trött när jag väl kom hem. Somnade mitt i ett avsnitt av Pretty little liars & sov ett par timmar. Hjärnan är fortfarande inte riktigt vaken men jag kan iallafall hålla ögonen öppna nu. Fick dock se om avsnittet eftersom jag inte ens kom ihåg det jag faktiskt hade sett.

Hoppas att ni har haft en trevligare tisdag än mig iallafall, & att ni slapp gå upp halv sex.

Vill bara säga tack för era fina kommentarer på förra inlägget, ♥.

Har bestämt mig för att prova med att bara ta en halv Propavan på kvällarna. Uppenbarligen så funkar det inte superbra eftersom jag fortfarande är vaken, men skitsamma. Jag ger det en chans iallafall.

Nu hade jag tänkt glo på Pretty Little Liars och äta chips, antagligen glass också. Kanske pillar jag lite med en ny design, vi får se.

Godnatt, ♥

Har inte bloggat på väldigt länge,vilket känns väldigt trist. Har däremot skrivit nästan löjligt mycket dagbok, men det behövs.

Bröt ihop i förra veckan (eller var det förrförra?) & har varit fruktansvärt låg sedan dess. En av dagarna kändes det i stort sett som att det bara var rakbladet mot armen som fattas. Det hjälpte inte att skriva, inte att prata med mamma & försöka sysselsätta sig med att plugga, inte med Stesolid .. Ingenting. Jag hade glömt hur förlamande ångest kan vara, när den sätter sig så starkt att ingenting får bort den. Annars brukar det hjälpa med att skriva men inte nu, & det skrämde mig ..
Som jag sa till min psykolog i måndags; jag har redan gått igenom ett åtta år långt helvete, jag vill inte göra det igen.

Men, jag vet inte .. Jag vill inte skada mig, men samtidigt så märker jag hur mitt ”gamla tänk” har börjat smyga sig tillbaka, där jag ser allt som ett potentiellt vapen (att skada mig med) & med ”varför ska jag vara glad, allt går ändå åt helvete”-tankarna. Jag är rädd för vad som kan hända om något händer så att jag bara rasar ner på botten. Jag är rädd för att jag skulle göra något drastiskt som jag sedan ångrar. Jag litar inte på mig själv, helt enkelt.

Jag tror att det jag är mest rädd för är att jag skulle skära mig. Inte bara för att det har gått två år utan för att det känns som om jag isåfall hade svikit alla, inte bara mig själv. Jag ser framför hur folk tänker ”som jag trodde, hon klarade det inte & jag vill motbevisa dem! Det är ju för fan 2 år. Men likgiltigheten tar över & jag skiter i vilket.

Dagen då jag bröt ihop var dagen innan jag skulle hålla en föreläsning. Pierre har dubbelbokat & kunde inte följa med, katterna hade fått för sig att kissa i fotöljen & allt blev bara för mycket. Tror att jag chockade Pierre mer än mig själv när jag faktiskt grät, vilket jag aldrig kan längre (antagligen på grund av Lyrican, en vän hade samma problem). Jag fick inte ur mig alla tårar jag hade behövt men ändå. Tror inte Pierre har sett mig gråta, faktiskt. Iallafall inte på flera år, inte såhär. Var tvungen att ringa mamma & gick bara fram & tillbaka medan jag pratade med henne & öste ur mig allt & upprepade ”det blir för mycket för fort”.
Pierre fick pratade med en på Clavis & säga att jag inte klarade det. Själv vågade jag inte ringa eftersom jag förväntade mig en utskällning (även om jag egentligen vet att jag inte behöver oroa mig för det).

Både hon & psykologen sa att jag måste lära mig mina egna gränser för hur mycket jag orkar, för det har jag uppenbarligen inte gjort. Sedan jag slutade skada mig har jag ju mått bättre & trott att jag klarar mer så jag tar på mig mer & mer, typ. & nu brast det.
Det känns dessutom jobbigt att jag inbillar mig (?) att folk tänker ”nu skadar hon sig inte längre så nu mår hon bra & ska orka allt”. Men det gör jag tydligen inte. Jag skäms för mina tankar, för att det finns en risk. För att jag inte litar på mig själv.

Efter den morgonen har jag iallafall varit kvar i ”allt går åt helvete iallafall”-moodet & det försvinner inte hur jag än gör. Skriver en massa, varav jag fattar typ hälften. Men det hjälper inte .. Fan, vad ska man ta sig till? Ska ha tätare kontakt med psykologen & försöka ringa/prata med mamma eller Pierre när jag mår dåligt. Var en stund rädd att hon skulle lägga in mig för att hon verkade så orolig. Men, som hon sa; det är inget bra alternativ, du kommer klättra på väggarna tillslut, vilket jag bara kunde hålla med om.

Nu är jag fruktansvärt trött & ska nog fortsätta läsa bloggar, men nu vet ni iallafall varför det har varit så dåligt med uppdateringar här. Jag har inte orkat helt enkelt, det har inte känts så viktigt med bloggen.

Okej, jag har varit tillbaka i skolan sedan i måndags, men det har helt enkelt inte blivit något bloggskrivande, har haft annat för mig. Typ .. ätit choklad, haha. & oroat mig för pengar som vanligt, men sånt tråkigt skit behöver jag inte skriva om. Det räcker med att jag redan tänker på det alldeles för mycket.

Har precis slutat dagens lektion (engelska) & fick tvinga ur mig det sista till min spökhistoria för jag har verkligen noll fantasi. Sucks! Det började bra & det kändes som att det hade kunnat bli något intressant men igår kväll tog det bara stopp & jag fattade i stort sett inte vad jag läste. Satt bara & stirrade, skrev något ord, suddade, bytte plats på ord. Som tur var så var ingen i klassen klar, haha. Så när jag hade gjort klart uppgifterna jag fått sa läraren att jag kunde gå & skriva på historien istället. Den skrevs ut precis när lektionen slutade, sådär lagom skillat känner jag.

Hade tänkt försöka slänga in en bild, men jag är som sagt i skolan & får använda Internet Explorer = borde förklara allt. Så ni får stå ut med enbart text.
Nu ska jag se om jag kan hitta Sai någonstans.

Toodles!

Sitter på balkongen & röker när jag egentligen borde sova eftersom jag ska upp typ 6.15 eller något sånt. Men kände för att skriva något innan jag hoppar (däckar) i säng.

I helgen var Sai & älsklings vän O här & det var riktigt kul. Sai har jag bara känt sedan någon gång runt skolstarten & O har jag bara träffat 2 gånger (dock pratat lite med mellan gångerna) men det känns ändå som att det är vänner jag har haft i flera år & jag har haft sjukt roligt! Visst, det blev mycket disk (hej diskberg of doom) men det känns rätt trivialt i jämförelse med att ha vänner! Är så galet glad för det.

Egentligen är det väl bara det jag orkar skriva just nu, ciggen är strax slut & jag måste sova! Så, godnatt alla nattugglor, ^^.

 

Har precis slutat engelskan, där vi fick i uppgift att leta upp skillnader mellan Obama & Romney. En sak vet jag iallafall nu; Romney verkar vara en aning dum i huvudet & är inte den jag skulle rösta på. Never. Tur att man inte bor i USA, kan jag bara säga.

Spammen fortsätter, trots ”skyddet” jag fixade men det var iallafall inte lika mycket nu. Trött blir jag dock. Varför gör människor sidor som bara skickar ut en massa jävla spam till höger & vänster? Hoppas att de råkar ut för samma sak & att deras dator exploderar i ansiktet på dem, så får vi se hur roligt de tycker att det är då. Tröttsamt är det också, & jag är så rädd att jag ska missa någon kommentar som ni läsare har skrivit bland allt ”bkjshaej blablabla” som det står i spamkommentarerna. Om någon har något tips på hur man lättast kan få bort spam så får ni väldigt gärna säga till! Jag vet att jag har varit med om det någon gång innan, men hur det slutade vet jag inte. Kommer inte ihåg om jag stängde av kommentarsfunktionen ett tag eller vad jag gjorde. Suck.

Nej, om man skulle ta sig en liten cigarett i det fina vädret kanske? Min kära älskade pojkvän & sambo skulle dessutom vara gullig & köpa dricka till mig som han kommer hit & lämnar. Vad skulle jag ta mig till utan dig, älskling?

Men tyvärr så är ju vädret i sig inte så jävla roligt. Blåst & ösregn, tjoho! Hade jag vara mindre/tunnare hade jag blåst iväg när jag gick till skolan. Jag hade iallafall tur att det började ösregna ordentligt precis när jag var framme vid skolan (som har lä utanför ingången) så att jag slapp bli totalt dygnsur. Vill ju gärna kunna lägga in min jacka i skåpet utan att behöva oroa mig för att det ska börja läcka ut vatten.

Misstänker att min kära älskling har smittat mig med sin 2-dagars förkylning (som jag säkert kommer ha minst en vecka bara för det) för idag vakna jag med täppt näsborre & världens jävla halsbränna (som fortfarande håller i sig, trots yoggi). Om man nämna lite TMI så var snoret jag snöt ut när jag väntade på bussen gulgrönt. Mysigt, eller hur? Jag tycker att jag har varit tillräckligt sjuk för resten av året, minst, men det tyckte tydligen inte Pierre’s förkylning, så nu kommer jag få gå runt & snörvla (mer än vanligt) ett tag. Does not approve!

Engelskaläxan är gjord & egentligen borde jag fortsätta med historian, men det är ju så mycket roligare att blogga. Hade varit kul att kunna lägga upp någon bild men den här datorn har ingen webcam & jag orkar inte låna en bärbar. Ni kan däremot få två fjantiga gif-bilder istället.

Bara för att.

Verkligen en vettig middag känner jag; chips & te.

Ja, som ni kanske förstod av rubriken så sitter jag i skolan. Hade tänkt försöka skriva lite mer till föreläsningen men det slutade med att jag fixade med bilder på helgiz istället (& jag hatar fortfarande att de bytte från .net till .se, nu blir det ju inte ”helgonet” längre), en uppdaterad presentationsbild & sådär. Inte för att jag är inloggad speciellt ofta (typ aldrig) men jag har något behov av att alltid ha uppdaterade profilbilder (utom här verkar det som) så även om det bara är en sida jag besöker en gång om året så måste det vara en ny bild. Det är även därför som jag i stort sett alltid tar sjukt mycket egobilder när jag har orkat fixa mig ordentligt (= smink & hår), tanken ”måste passa på att ta en snygg pressbild” sitter fast. Vet inte varför det har blivit så, men skitsamma.

Föreläsningen igår gick skitbra & jag är så otroligt stolt över min älskling! När han väl hade blivit lite ”varm i kläderna” (so to speak) & hade vant sig vid att stå på en scen så syntes det att han började slappna av, & han tackade för att jag ställde lite .. inte ledande, men hjälpande frågor när han började snurra iväg. För att vara andra gången han gör något sånt så såg han väldigt lugn & onervös ut. Det roligaste var att folk ställde en massa frågor & det var bl.a. en kvinna som sa ”för mig som inte vet någonting alls om sånt här så är det jätteintressant att få komma & lyssna” vilket var riktigt kul. Det är ju precis det som både jag & Pierre vill åstadkomma när vi pratar inför folk; att sprida kunskap & kunna hjälpa folk. Kanske finns det någon som misstänker att deras barn/vän/förälder/någon i deras närhet som har t.ex. ett missbruksproblem, adhd, ett självskadebeteende eller en depression. Då kan de här föreläsningarna kanske hjälpa dem, om inte annat ge dem mod att våga fråga & även lite hjälp när det gäller hur man ska fråga & reagera. Har man hjälpt en person av tusen så är det så jävla värt det.

Vi hade möte med tre stycken från RSMH (Riksförbunder för Social & Mental Hälsa) idag också, då de vill starta upp RUS här i Halmstad, som är ”ungdomsversionen” av RSMH & då undrade de om vi tre som föreläser nu hade kunnat tänka oss att vara med på något sätt. Kanske som stödpersoner eller hålla fler föreläsningar, det är inte riktigt bestämt. Alla tre är intresserade & jag sa även att om det skulle vara så att de t.ex. hade något slags stödgruppsliknande för t.ex. personer med ett självskadebeteende så ställer jag gärna upp för att komma & berätta & kanske hjälpa någon att inse att det inte är bra. Jag vill inte att någon ska må så dåligt (eller ännu värre) som jag har gjort & kan man då hjälpa till att stoppa det innan det går för långt så ser jag det som min ”plikt” typ, eftersom jag faktiskt kan det här & kan förstå när de förklarar vad det är med självskadandet som gör att de fortsätter.

Hade tänkt försöka röra mig hemåt snart (men först köpa choklad). Tandhygenisten var sjuk så 14.50-tiden avbokades vilket betyder att jag har tid att tvätta (yay, -.-) & bara ta det lugnt. Kanske sova lite också?

Sitter i skolan & har försökt skriva lite till föreläsningen. Lyckades faktiskt få ur mig hela 1½ sida, vilket inte känns som fy skam. Måste bara se till att jag skriver mer också, så att jag har något att utgå ifrån, annars kommer det väl sluta med att jag sitter och bara får ur mig ”ööh, eeeh” & hur jävla roligt är det att lyssna på? Det är bristen på skrivlust som brukar vara mitt hinder, men jag får väl se till att försöka jobba mig runt det. Sedan är det ju skillnad på att hitta på något roligt att skriva i ett blogginlägg & att försöka skriva om sin bakgrund. Jag har aningen mer material från föreläsningen känns det som. Bloggen känns ganska ofta som en jäkla upprepning.

Har Assemblage 23 i öronen för tillfället, från min ”Ny musik”-lista på Spotify. Undan för undan hamnar många av låtarna därifrån i listan jag länkade för ett tag sedan. Det är ett antal låtar kvar att lyssna igenom (1336 olyssnade, det var 1337 innan vilket var aningen humoristiskt) & det är inte alltid jag orkar/har lust att göra det (måste ha orken att faktiskt lyssna på låtarna & lägga till dem i rätt spellista om jag vill komma ihåg dem) men man får skynda långsamt. Det är iallafall jävligt roligt att hitta lite ny musik. (Har ni tips på något som liknar det i Spotify-listan som jag borde höra får ni gärna säga till!) Brukar fråga Pierre emellanåt också, då det jag lyssnar på nu för tiden snarare än mot synth/industrihållet än metal, som det var förr, & han är trots allt en gammal synthare så lite förväntar jag ju mig att han ska veta, haha. Stackarn får stå ut med ”säg ett band som är likt *insert band*” i tid & otid. Men han svarar så snällt så, när han kan komma på något. Det är bl.a. tack vare honom som jag så smått har börjat lyssna på Raubtier och har t.ex. Colony 5 i den där listan.

Hade, apropå musik, en lite rolig uppgift till engelskan idag. En av de förra läxorna hette ”Convince Isabel” och gick ut på att vi skulle välja ett ämne, typ ”Why chocolate is awesome” & sedan försöka övertyga läraren om att vi hade rätt. Jag valde bland en massa olika men det blev tillslut ”Why Broder Daniel is the best band ever” (visst är ni förvånade) & efter att hon fått läsa så skulle vi på den här lektionen försöka övertyga de andra i klassen. Hon tyckte även att jag kunde ha med något klipp med BD & det fick bli det här för att jag ville kunna visa hur pass älskat det här bandet faktiskt är. (Gråtvarning om du är ett fan, det är No time for us från 080808!) Älskling hörde dock av sig precis när filmen börjat så jag fick springa ner & hämta mitt bankomatkort som han hade, vilket nog bara var tur för annars hade jag väl börjat lipa i klassrummet. Kom tillbaka till den sista minuten typ. Vi är bara fyra i klassen just nu & två av de andra tyckte att det faktiskt var helt okej, men ville inte döma efter en låt. Det kändes roligt att höra eftersom det trots allt är mitt speciella band som betyder lite extra mycket. Att min lärare skulle uppskatta det visste jag redan, vi brukar ju prata om BD i tid & otid eftersom hon också lyssnar på dem. I has awesome teacher, yes. (Hennes absoluta favorit är Morrissey & hon är lite indiepop i sin klädstil.)

Ikväll har älskling sin föreläsning & han är nervös, så nu blir jag nervös, haha. Jag vet dock att han kommer klara det galant för oavsett hur nervös han än är så syns det aldrig på honom. Hela han utstrålar liksom bara lugn. Min fina fina älskling, ♥.
Jag själv inbillar mig att när det väl blir min tur så kommer jag väl snubbla & ramla med huvudet före ner från scenen eller något annat lika smidigt. Att darra lite & tappa stödlapparna är ingen fara i jämförelse med vad jag kan rita upp i mitt huvud. Ramla ner från scenen, sätta i halsen & spy, svimma osv. Men i slutändan så kommer det säkert bli bra. Visst, jag kommer antagligen att rodna, darra & staka mig lite men vad fan, jag kommer iallafall inte att vara avsvimmad. Kommer be om att få ha en stol iallafall för att stå upp kommer inte gå. Mina knän har en förmåga att skaka ganska så rejält.

Någon av er läsare som har tänkt komma ikväll kanske?

Nej, om man skulle se om man kan hitta på något vettigt. Vad vet jag inte, det slutar väl med att jag läser bloggar, som vanligt.

Historia idag, men det hände egentligen inte särskilt mycket förutom att vi gick igenom frågorna vi fick i måndags. Inte sådär superroligt kanske, men jag somnade iallafall inte! Det beror dock på att jag tar koffeinpiller för att hålla mig vaken. Proverna jag tog på vårdcentralen, för att kolla om jag hade typ järnbrist eller likande, visade ju bara att allt var normalt, så det finns inget uppenbart fel på mig, något som kan förklara varför jag är så hiskeligt trött. Jag gissar på att kroppen behöver vänja sig vid att gå upp tidigt flera dagar i rad, men det stör mig att det ska ta en sån tid! Koffeintabletter är ju egentligen inte superbra heller, eftersom kroppen vänjer sig vid dem istället, men det blir lite som att välja mellan pest eller kolera känner jag. Somna på lektionen eller ta koffeintabletter & faktiskt hålla mig vaken. Känns som att jag ändå gjort ett relativt logiskt alternativ. Det har iallafall inte behövts lika många koffeintabletter de senaste dagarna, så kanske börjar kroppen fatta?

(Haha, S (lite tokig & snäll tjej) kom precis & sa ”hejdå Isa” med väldigt förbannad röst, blängde, räckte ut tungan & pekade sedan fuck you när jag räckte ut min. Oh, the love!)

Ska ringa min älskling om en stund hade jag tänkt. Pratade med honom för typ 10 minuter sedan, han ska vara hemma när de kommer & mäter på balkongen inför inglasningen, men med tanke på hur trött han var när jag stack så är det lika bra att ringa emellanåt så att han håller sig vaken. Tror inte att varken han eller de som mäter vill få en hjärtattack. I eftermiddag kommer en kille från HFAB också. Felanmälde lite saker igår & han hörde av sig när jag precis hade hoppat av bussen, så de är faktiskt rätt snabba. Sen får vi väl se vad han säger (vill bl.a. att toalettsitsen ska bli utbytt då den är så sliten) men han kommer & kollar iallafall.

Det känns lite som att jag skriver en massa totalt onödigt extrameningar, för att fylla ut inlägget. Ungefär som jag gör nu. Totalt onödiga. Men har man inget att göra så. Vet ju inte vad sjutton jag ska skriva om, men jag känner att jag vill skriva något iallafall. Kanske skulle se om jag kan hitta någon sån där rolig lista att fylla i?

Hur har ni det denna onsdagsförmiddag?