Skrivet av Malin den 27 april 2012, klockan 18:57
Hej! Jag har följt din blogg i nåt år nu men jag brukar inte kommentera. Jag har bara en fråga. Är det inte dags för dig att börja ta tag i ditt liv snart? Skaffa ett jobb eller börja plugga på heltid? Du mår ju inte dåligt längre, så är det inte på tiden att göra nåt med ditt liv?

En fråga till dig: Hur vet du hur jag mår? Bara för att jag inte skriver om hur jag mår hela tiden (skriver ju dessutom knappt något alls här längre) så betyder det inte per automatik att jag ”inte mår dåligt längre”. Ja, jag har kommit en bra bit & har inte skadat mig på 1½ år, men jag har fortfarande problem, om än kanske inte direkt synlig sådana.

Att skaffa ett jobb är inte att tänka på, dels för att jag inte har några gymnasiebetyg & dels för att jag inte hade klarat av det. Däremot har jag faktiskt sökt in till folkhögskolan just för att plugga upp mina betyg, trodde att jag hade nämnt det i något inlägg? Borde få svar i Maj, om jag kommer ihåg rätt.

Random ego-bild från en dag då jag kände mig snygg.

Började skriva lite söndagsklagomål, som att bilden inte ville laddas upp. Självklart hände precis tvärtom. Det i sig är inte negativt men bildkoden hade ju kunnat låta bli att radera det jag skrev. Onödigt värre, även om det bara var klagande.

Idag känns som en sån där typisk söndag man bara vill sova sig igenom. Det ösregnar ute, jag har ont i magen & känner mig allmänt ful (men är iallafall nydushad). Man känner verkligen positiviteten flöda, right? Oh well, det finns ju iallafall en positiv sak; i stort sett alla andra är bakis & allmänt slöa så de är inte allt för snygga de heller, haha.

Det känns inte som att det har hänt sådär supermycket värt att skriva om. I fredags följde J med hem & gjorde mat: köttfärssås & spaghetti. Med ost! Det låter lite skumt & jag var skeptisk men det var faktiskt jävligt gott! Tror det är den första ordentliga måltiden, utan nudlar, som jag & Pierre har ätit på ett jävla bra tag.
Igår var Pierre i Göteborg i stort sett hela dagen. J hade sovit över så jag slapp ju sitta & typ glo in i väggen. Vi satt vid varsin dator, glodde på Jag saknar dig (gråtvarning!) & tog det allmänt lugnt. På eftermiddagen hakade jag med hem till honom, fick träffa hans galet keliga katt som pratade i stort sett hela tiden. Det var en axelkatt dessutom, som låg & värmde min nacke en stund. Tycker att Lenore & Nivek kan lära sig det, axelkatter är mysiga!

En Isa & en ondskefull katt som trivdes bra på mina axlar.

När Pierre smsade att han satt på tåget tänkte jag & J först handla så att man kunde laga lite ordentlig matt men det slutade med 3 hyrfilmer & pizza, haha. Så pepp var vi.
In Time, Så jävla metal & Paranormal Activity 3 blev det iallafall. In Time såg vi igår, medan vi åt pizza, & den var bra men aningen skum. Jag måste säga att jag blev relativt förvånad över hurpass bra Justin Timberlake spelade sin roll (huvudrollen).

Idag blir det nog bara en lugn dag. Hade egentligen behövt bleka & färga om håret men jag orkar verkligen inte. Det är vid tillfällen som detta man vill vara typ Sabrina, tonårshäxan & bara behövta knäppa med fingrarna för att fixa utväxten.

Nej, en cigg & förhoppningar om att huvudvärken ska släppa. Tänkte se om Pierre vill kolla på Så jävla metal lite senare. Pixie sa att den skulle vara bra, eller iallafall intressant.

Andra dagen/morgonen jag vaknat av mardrömmar & dessutom riktigt konstiga sådana.

Igår drömde jag om någon form av zombieaapokalyps. Minns inte riktigt vad den handlade om, förutom att jag var med Pierre (som inte såg ut som Pierre) & att vi skulle fly. Zombieviruset smittade genom blod, typ. När man dödade dem så kom ett ”blodmoln” & andades man in något blev man smittad. Det var en jävligt obehaglig dröm. Skum också.
I slutet, innan jag vaknade, så var vi i något hus med andra människor, där vi skulle gömma oss (bakom en tunn dörr som inte ens var låst). Helt plötsligt så stod jag i ett rum där en massa personer stod i kö. De var zombies men ändå inte, bara smittade kanske? I vilket fall som helst; längst fram, jämte början av kön, stod en person med en skyffel & slog den första i kön en gång i huvudet. Sedan drog personen med skyffeln över ”zombien” & den drogs ut, som när man smetar ut potatismos, typ.
Idag var jag i någon slags källarrestaurang & direkt när man kom ner för de få trappstegen fanns det en dörr rakt fram. Bordet jag (& bl.a. Cartman från South Park) satt vid var till vänster. Bakom dörren mittemot trappan fanns Alice (från Alice: Madness Returns) som vid vissa tillfällen var svårt brännskadad i ansikte, andra tillfällen inte. Om jag minns rätt blev jag jagad också.

Inte direkt mitt favoritsätt att vakna på om man säger så. Dessutom har jag haft huvudvärk hela dagen, i stort sett, & det känns som att jag har det varje dag. Min kropp hatar mig?

Tidsinställt.

Sitter just nu i Kårhuset på Högskolan & lyssnar när Thérèse Eriksson föreläser om självskadebeteende. Hon berättar om sina egna erfarenheter, föreningen SHEDO (Self Harm and Eating Disorders Organisation), om boken Slutstation Rättspsyk (som hon skrev tillsammans med Sofia Åkerman) & fakta om självskadebeteende, vad det är & hur sjukvårdspersonal kan agera.
Det är riktigt intressant & jag hoppas verkligen att det hjälper, att vårdpersonalen tar åt sig & att framförallt bemötande en självskadare får blir bättre. Många gånger blir man nämligen bemött som om man är dum i huvudet, som om man är en äcklig parasit eller något. Det hjälper definitivt inte.

Har inte känt ett direkt bloggbehov den senaste tiden. Det har väl blivit lite på tumblr men mest på Facebook. Sitter nästan aldrig vid datorn ”ordentligt” känns det som. Fattar inte hur jag kunde orka göra det hela dagarna förr.
Har jag ens kvar några läsare här?

Har inte varit & hälsat på pappa något mer. För några dagar sedan fick de tömma varbölder i hans hals & sedan låg han i respirator tills igår, stackarn! Han ville inte ha besök då, tyckte att det inte var någon ”vacker syn”. Men han var iallafall vaken & kunde kommunicera via lappar & så. Imorgon ska han röntgas, de tror att den död tand kan ha orsakat allt det här. Jag hoppas att de hittar felet så at han slipper tråkhuset snart!

Förutom allt med pappa så har inte så jättemycket hänt. Johanna var här förra veckan dock! Det var awesome, vi tramsade som bara vi kan & en hel dag ägnades åt frisyrfix så min sidecut är rakad & håret är numera lila, tänk ametist. Helt jävla underbart & jag är galet nöjd.

Igår ringde bästis & skulle retas med att hon var på Rockzone (Stockholm) men det slutade med att hon köpte två kjolar till mig (som jag betalar när jag har pengar) & sedan sa hon, i ett senare telefonsamtal, att hon hade köpt en väska också. Det visade sig vara en väska som jag har funderat på att köpa ett par gånger. Har man bästa bästisen eller?
Saknar henne som fan, tycker att hon kan sluta upp med att bo i Skåneland & flytta hem.

Förutom detta har det mest blivit det vanliga, häng på favorithaket & tråkiga sysslor som att städa & tvätta. Igår hämtade vi 2 bokhyllor vi köpt på Amnesty också, helt plötsligt växte storleken på vardagsrummet! Bokhyllorna ska så småningom skruvas ihop till en, då de är så små, & även målas, men i vilken färg vet jag inte. Tapeterna i vardagsrummet är typ ljust gråbruna (låter skitfult men det är det faktiskt inte) & jag vill inte ha för mörka hyllor. Funderar på en grå som är såpass ljus att man först tror att den är vit. Förslag?

Bokhyllorna.
I stort sett allt i/på dem har legat i flyttkartonger eller utspridda på dumma ställen. Tidningshögen längst ner i den vänstra är, pinsamt nog, Frida-tidningar. & det är inte ens alla jag äger.
För övrigt så kör jag old school-stilen & har en massa VHS-filmer. Har till & med en fungerande inkopplad VHS-spelare, det ni! Men i sinom tid ska de som är köpfilmer bytas ut till dvder. De som är värda att ha iallafall. Ett par ligger i en kasse med en massa annat som ska lämnas till katthemmets loppis.

God afton

Vädret idag har varit allmänt schitzo, under dagen var det sol & jag hade lätt kunnat ta en tunnare jacka, svettades som fan. Nu regnar det istället, självklart.

Såg igår, på FB, att pappa hade hamnat på sjukhuset, så idag tog jag reda på avdelning & sånt, Pierre ringde sin mamma för att fråga var avdelningen låg, eftersom hon jobbar på sjukhuset, & sedan åkte vi dit & överraskade honom. ”Jag blir ju nästan tårögd” sa han när vi kom dit, & lillasyster pep/skrek till & kastade sig på mig. Det kändes bra att kunna göra pappa glad, men jag tycker så synd om honom.
Han hade vaknat med uppsvullen hals, kan inte svälja överhuvudtaget för då klöks han ett bra tag, & har inte ätit sedan i helgen. Så nu har han dropp & såg jättemager & ynklig ut, stackarn. Han hade fått raka av sig sitt skägg också, ifall de skulle behöva dränera halsen.

Farmor var också där, & det kändes konstigt att träffa henne då vi inte har träffats på flera år, på grund av att jag inte har velat ha kontakt med den sidan av släkten. Nämnde att jag har sett henne ett par gånger, men att hon aldrig har hälsat, fick inget direkt svar .. Oh, well.

Pappa visste inte vad det är för något han har fått & jag hoppas verkligen att det inte är något allvarligt, så att han kan komma hem snart. Han får ju stanna tills han kan äta igen, så det kommer väl bli ett tag, men förhoppningsvis inte allt för länge.

Du får bli frisk nu, pappa!
Så att du & Pierre kan ta den där biljardmatchen, så att vi kan äta glass på stranden & allt sånt!

Den senaste tiden har en utav mina tidigare favoritbloggare börjat skriva så otroligt mycket om vad som är smalt & inte (enligt honom) & det är fan ledsamt att se. I början, när jag började läsa bloggen för kanske 2 år sedan, så tyckte jag om den just för att den inte handlade om hur smal man skulle vara. Tvärtom så var det väldigt mycket du är bra som du är & det hjälpte mig eftersom jag, när jag hittade den, spydde upp i stort sett allting jag åt.
Bloggaren i fråga har själv haft anorexi & det kändes som att han förstod bättre än någon som aldrig haft matproblem. Han fattad det här med ångest över sin vikt, ångest över att se sig själv i spegeln, & han skrev så att man kunde känna att det faktiskt fanns något annat, att man inte måste ha ångest över mat. Alla måste vi äta för att må bra, helt enkelt.
Jag blev alltid så peppad av att läsa hans blogg, istället för frågor om vart det eller det köptes så var det mycket frågor om hur man kunde slippa mat-ångesten som han svarade på. Han kändes helt enkelt som den enda vettiga i bloggvärlden.

Nu för tiden blir det precis tvärtom, går man in på bloggen så möts man av rubriker som ”ifall dina lår går ihop är du tjock” & han har blivit så fruktansvärt ytlig & .. elak, rent ut sagt. Skriver någon en kommentar om att han faktiskt kan såra folk så får man svaret att det är hans ”alterego” & att han inte alls är sådan i verkligheten. Att han gör det för att läsarna vill det. Kritik som t.ex. att många snarare blir pepprade till bantning verkar han inte bry sig om överhuvudtaget. För någon dag sedan kunde jag faktiskt inte låta bli att kommentera bloggen, väldigt mycket på grund av frustration för att han inte verkar fatta hur elak han är, & då skrev jag om just det jag startade det här inlägget med; att han förr peppade mig till att skita i om jag åt choklad eller chips, att huvudsaken är att man mår bra men att det nu har blivit precis tvärtom.

Än så länge har jag inte sett någon respons (& jag betvivlar på att det kommer någon) men jag hoppas att det iallafall fick honom att tänka till, om han ens läste kommentaren. Innan fanns det inget alterego, som jag har märkt det så har alteregot börjat nämnas först när han provocerade så att folk blev förbannade. En undanflykt.

Det är sorgligt. Han verkar ju uppenbarligen inte må bra själv, & man undrar om han kanske har fallit tillbaka i anorexin? Det var ju en peppande blogg han hade, varför ändra på det & nästintill vara pro-ana istället? Det först jag inte.

Ska jag läsa en blogg så vill jag får en positiv känsla, skratta för att bloggaren skriver något roligt eller känna sig bra för att de skriver om att man ska vara nöjd med sig själv som man är. Man vill inte läsa en blogg & sedan tänka till 2 gånger när man ska ta en chokladbit, man vill inte känna sig värdelös för att man inte tränar 6 dagar i veckan. Det ska inte kännas som ett krav för att vara ”okej”.

Jag äter vad jag vill, när jag vill, & har väl några ”trivselkilon” men det skiter jag i! Jag vill inte hålla mig undan från god mat, bara för att det ”ska” vara så nu för tiden. Är jag sugen på chips äter jag chips, vill jag en annan dag ha sallad så äter jag det. Så tycker jag att ni ska försöka tänka.

Alla ser inte ut som Victoria’s Secret-modeller & så ska det inte heller vara! Hade det varit meningen att alla skulle vara supersmala hade vi skapats så, hade det varit meningen att alla skulle ha brunt hår hade vi fått det. Hänger ni med på vart jag vill komma? Vi ser alla olika ut, tycker olika & känner olika inför olika saker, det är vad som gör oss individuella.

Jag blir ledsen när jag läser om unga personer som vill/håller på att banta, när de borde vara ute & klättra i träd, tävla om vem som cyklar fortast eller hoppar längst från gungor. Inte räkna kalorier & väga sig varje dag. Det är inte okej någonstans.

Ni är unika & det är vackert.
GLÖM INTE DET!

Har varit otroligt dålig på att skriva här på bloggen den senaste tiden, till & med sämre än vanligt. Varför vet jag faktiskt inte riktigt, det har inte blivit av att jag har skrivit, trots att jag har tänkt på det flera gånger. Senast inatt faktiskt, men då var jag alldeles för trött för att skriva något vettigt.

Men jag har faktiskt inte hållit mig ifrån bloggandet helt. Det har blivit lite inlägg på min tumblr, mest re-bloggade bilder dock. Har hållit till där för att det har känts för jobbigt att skriva någon lång text när det inte finns så jättemycket att skriva om just nu. Inte för att jag egentligen behöver skriva långt, det är min blogg & jag skriver vad jag vill. Men ändå, något har gjort så att det har tagit emot.

Att skriva ”jag ska bli bättre” kommer dock inte hända. Allt för många gånger har jag märkt att efter de där orden har bloggandet blivit sämre, för då sätter jag ju upp kravet på mig själv att blogga oftare. Det är oftast då de där inläggen om absolut ingenting vettigt skrivs. Man försöker pressa fram något & det blir bara skräp av allting.
Det blir lite som att säga ”tur att det inte regnar iallafall” för klart som fan att vädret alltid ska ändras då. Murphy’s lag om all jävlighet, helt enkelt.

Som ni märker så babblar jag på nu också. Fastän det hade räckt med ett par meningar. Men jag saknar att skriva på bloggen, saknar när jag får de där infallen & skriver något riktigt långt, som jag blir nöjd med, & som får andra att intressera sig, läsa & kommentera. Faktiskt så har jag ett sådant ämne i huvudet, men det får ett eget inlägg. Jag behöver ju inte snurra till det här ännu mer.

Hoppas att ni har det bra iallafall, & att ni inte förfryser (som jag nästan gjorde imorse).

Okej, jag går inte i skolan så lov kanske man inte kan kalla det, men nu kör året igång, med maten & allt sånt. Medan Pierre ligger i den varma sängen & sover så sött sitter jag ute på balkongen med te (i muggen jag fick av pappa, en hund utklädd till Ozzy på, haha) & tar morgonciggen. Hade satt klockan på kvart i åtta men vaknade vid 06 av en snuttande gosigt katt & kände att jag lika gärna kunde gå upp, när jag ändå var relativt pigg. Somnar jag om en så kort tid brukar det alltid bli ett helvete att vakna sen.
Har möte med läkare & FK-handläggare kl 9 (typ ”avstämningsmöte”) så för en gångs skull ska jag ut innan det har blivit ljust. Det vi kommer prata om är i stort sett hur allting har funkat sedan sist vi sågs. Ska även prata med läkaren om Circadin. Den förpackningen jag får utskriven nu innehåller 21 tabletter & räcker inte för en hel månad så jag ska fråga henne om hon kan ansöka om den där licensen, nu när jag vet att medicinen funkar (dock tvärtemot hur hon sa, men på ett bra sätt) så att jag kan få en större förpackning som faktiskt ingår i högkostnadsskyddet. Känns aningen jobbigt att behöva vara utan medicin i en vecka för att jag inte har pengar kvar i slutet av månaden när den är slut & ska hämtas. Har även lite frågor till min handläggare som jag hoppas att jag kan få svar på.

Byta väska hade jag tänkt göra innan jag sticker också. Den jag har nu är Pierres gamla svarta, & den är för liten för alla min miljoner prylar jag brukar släpa på. Tror det får bli ”the bag” som har hängt med sedan jag var 14 – 15. De som har känt mi ett tag vet vilken jag menar. Den är sliten & full av hål efter knappar men helt underbar med massor av fack så att man får lite ordning.

Vad ska ni hitta på idag? Har skola/jobb börjat eller har ni kanske turen att få sova länge? ^^

Kände för några dagar sedan att jag behövde göra något radikalt med mitt hår. Det har sett likadant ut hela tiden. Först funderade jag på lugg, men det tröttnar jag så fort på & det slutar med att den mest är ivägen. Satt & funderade, sökte till & med på Google. Ville inte göra något som knappt märks, något som jag haft innan. Sedan kom jag på det & nu har jag frisyren jag har velat ha, men inte har vågat fixa, i flera år. Sidecut, båda sidorna. Radikalt, annorlunda & något jag inte har haft förut. Pierre fixade det, först igår & det sista idag & jag är så jävla nöjd! Jag känner mig snygg & det är inte lika ovant & konstigt som jag trodde det skulle bli. Det känns nästan .. befriande på något sätt. Det är ett nytt år, så varför inte förändra sig?
Har även blivit ännu mer sugen på att byta hårfärg så när jag har pengar blir det antagligen lila. Jag vet inte varför men jag har verkligen fastnat för den färgen.

Bild från idag. Jag ser rätt .. ihoptryckt ut, men man ser ju håret! Eller, snarare bristen på hår, haha. Love it!

Hänger mest på tumblr nu för tiden, har jag märkt. Vet inte riktigt varför det har blivit så, men är ni nyfikna så är det bara att klicka på bilden, ^^.

Har inte skrivit sedan julafton & nu är det snart nyårsafton. Helt galet! Snart är det år 2012, året då jorden sägs gå under. Tror ni på det? Hur tänker ni angående undergångstjatet? Själv så tror jag inte att jorden kommer gå under, däremot kan det säkerligen hända något som påverkar jorden. Vi får väl helt enkelt vänta och se.

Folk har smällt en massa raketer de senaste dagarna & jag tycker att det känns så jävla onödigt & störigt. Dels skrämmer de djur, dels slösar de pengar, dels är det för fan fel dag! Suck. Vi kommer vara hemma på nyår, vill inte lämna katterna själva för det är första gången för Nivek & jag vet inte hur Lenore kommer reagera, hon har ju upplevt ett nyår men var i jourhem (tror jag) & jag vet ju inte hur det var med raketer & sånt där. Vi kommer få lite besök men ingen alkohol är välkommen. Vi kan ha roligt utan sprit, ^^.

Nu börjar jag bli för snurrig i bollen.
Goth nytt år!

Ja, nu är det julafton & mamma bjuder på mat. Hoppas att ni har det bra, ^^.

Herregud, det är snart julafton & jag har i stort sett ingen julkänsla alls. Det känns som vilken månad som helst, inte som att det snart är dags för min absoluta favorithögtid. Varför vet jag inte. Men det känns bara .. fel. Jag brukar ju vara uppspelt & sprallig inför jul, längta som en dåre. Kan det bero på att vädret har varit konstigt? I don’t know.

Julklapparna är iallafall i stort sett fixade, får bara orka slå in dem också. Men det kommer. Har faktiskt känt en julklappsstress i år, som jag inte brukar känna. Kanske för att jag själv håller reda på ekonomin & allt? Dessutom har jag haft noll fantasi till julklappar, precis som jag har noll fantasi till det här inlägget. Do not like!

Hoppas att ni har mer julkänsla än mig.

Jag har nämligen
- Dammsugit alla rum
- Torkat golvet i alla rum förutom sovrummet
- Tvättat handdukar
- Skänkt 50 kr till Musikhjälpen
- Pratat i telefon med både mamma & bästis

Det känns som om jag har fått rätt mycket gjort idag, & det känns skönt att golven är rena. Dock kände inte jag mig särskilt ren med svetten rinnandes, men jag fick ju ett jäkla träningspass, ^^. Tog bara 2 rökpauser dessutom, så jag höll igång ganska rejält i ett par timmar. Blev faktiskt förvånad över att jag orkade, med tanke på hur trött & seg jag oftast är. Det är en sak som Circadin:et har hjälpt mot & det känns underligt att inte vara så trött att jag måste sova mitt på dagen, vilket är vad jag är van vid.

Nu har jag dock inte tagit den sedan i torsdags, om jag minns rätt. Den ingår inte i högkostnadsskyddet eftersom det är den minsta förpackningen (som jag fattade det så gör större förpackningar det) & den kostar 200 kr, vilket jag inte har. Tur som det är så är det ingen medicin jag känner av att jag inte tar, förutom tröttheten, så det är ingen fara. Ska hämta den nu i veckan, tillsammans med bl.a. mina antidepp. De tog slut iförrgår men turligt nog har jag en liten dosett med extramedicin där det fanns. Hade egentligen tänkt hämta den idag men jag tror faktiskt inte att jag orkar ta mig ut. Har en kvar så imorgon måste jag hämta den.
Pierre sa precis att han cyklar & hämtar. Han är bäst, <3.

Jag vill helst ligga i sängen resten av kvällen, varken kroppen eller skallen är särskilt pigga just nu. Men det är okej när man har städat hela dagen. Då får man vara trött. Jag ska dock försöka hålla mig vaken tills det är dags för kvällsmedicinen, annars kommer jag inte kunna sova inatt.

Det har känts som att jag har sprungit fram & tillbaka som en äggsjuk höna (som mamma brukar säga) de senaste dagarna. Sista skrivarkursen före ”jullovet” i måndags, psykologmöte i tisdags & så skulle Nivek vara hos veterinären 8.15 igår/idag/i onsdags för att fylla i tatueringen i örat.
Det har känts som att jag inte riktigt har hunnit vila ut & sortera allting, något som även jag & min psykolog har pratat om. När det händer mycket så behöver jag lite längre tid på mig att sortera alla intryck & tanke helt enkelt. Har jag t.ex. varit iväg i typ Göteborg så behöver jag kanske 2 dagar på mig att få tillbaka energin & liknande. Jobbigt, men samtidigt skönt att veta hur jag funkar.

Just nu sitter jag & min älskling ute på balkongen & fryser röven av oss. Det är inte supermakt men det blåser lite, vilket jag gärna hade varit utan. Regnar har det gjort också, jag trodde det var December, inte September. Hoppas att det iallafall blir lite snö till julafton, det känns alltid så fel när den 24/12 har kommit & det bara regnar. Då kan jag bli avundsjuk på de som bor norrut, som nästintill garanterat får snö varje jul.

Trots att det har varit en massa spring fram & tillbaka så vet jag inte riktigt vad jag ska skriva. Det har ju egentligen inte varit något utöver det vanliga, förutom veterinärbesöket då.

På skrivarkursen började jag skriva ner & bearbeta den förra texten jag la upp här, om att jag har tur som inte hamnat i ett drogmissbruk, hos psykologen blev det lite om de övergivenhetskänslor jag har känt i många år men mest om samhörigheten vi hade i parken/på B&B för ett par år sedan (något jag för övrigt saknar så mycket att jag ibland har velat ta livet av mig & komma tillbaka till då) & hos veterinären gick det bra, men stackars Nivek var groggy en bra stund. Det tog dock bara en timme (nästan exakt) så jag satt kvar & väntade, läste Kattliv-tidningar & var trött.

Trött är jag för övrigt nu också, & kall, så jag ska nog bege mig in till sängen, kanske läsa en stund & sedan soooooova.

Nattinatt, ^^.

Jag sitter & läser en väldigt intressant blogg & har gjort det i ett par dagar nu. Den är skriven av en tjej som har varit/är heroinist (är inne på Juli 2011 så jag vet inte hur hon har det nu) & av tycker att hon skriver väldigt bra om hur det är att vara beroende av heroin. Hon beskriver svårigheter, problem med myndigheter, allt som händer helt enkelt. Riktigt intressant, & dessutom så är det långa inlägg & inte bara 2 meningar.

Det är en sak som slår mig när jag läser hennes blogg; fan, vilken tur jag har haft som ”bara” har varit beroende av rakblad. Det hade så lätt kunnat bli mycket värre, med tanke på att jag ibland umgicks med folk som använde t.ex. amfetamin eller som drack väldigt mycket. Folk hade nummer till langare av både det ena & det andra. Men det gick aldrig så långt för mig. Dels hade jag inga pengar, dels var jag rädd & osäker. Hur gjorde man, vad skulle man säga?

I ”äldre” år har jag ett par gånger rökt antingen maja eller hasch men värre än så har det aldrig blivit. Jag har aldrig tagit steget från röka till att snorta eller injicera & det är jag jävligt glad över, speciellt när man läser om hur fruktansvärda abstinensbesvären är, vilket helvete det är att försöka samla ihop pengar till mer knark. Jag vet hur skit jag har mått när jag har sänkt dos/slutat med medicin & då är det inte ens en bråkdel så hemskt som en heroinavgifting. Jag fasar för den dagen jag ska trappa ut Lyrica helt då jag vet vilka problem som komma skall (vilket läkaren, när jag började med den, sa inte alls fanns, Lyrica skulle tydligen inte alls vara beroendeframkallande ..) & jag vet redan nu hur jobbigt det är bara det har gått lite för lång tid mellan morgon & kvällsmedicin. Nej, fy fan.

På det sättet är jag även glad att rakbladen var mitt enda beroende. Abstinensen var psykisk & inte fysisk. För ja, rakbladen kan bli ett beroende om det är riktigt illa. När jag mådde som sämst & använde dem som mest så hade jag ständigt ett med mig, bakom batteriet i mobilen (idioti för övrigt, stål & mobilbatterier är ingen bra kombo), i byxfickan, plånboken, i en kedja runt halsen, vart helst det gick att ha så att man snabbt kom åt det. Vart jag än var kunde jag hitta en plats där jag kunde gå undan & skada mig, vad jag än gjorde kunde jag hitta en anledning till att skada mig. ”Hon hälsade inte, han är arg på mig, jag vet inte hur det här ordet stavas, jag känner för det” und so weiter. Ibland helt idiotiska anledning som en ”normal” person skulle rycka på axlarna åt. Men jag såg det bara som ännu en anledning till att skada mig, precis som en missbrukare kan hitta hur många anledningar som helst till att de bara måste ha lite mer, en lina till, en fix till. Jag har skurit mig på cafétoaletter & satt papper emot för att sedan gå ut & beté mig som om inget hänt, jag har suttit ute & gjort det, jag har skurit mig helt öppet i skolan (vilket rektorn såg men valde att ignorera) & jag har struntat i vilket, att andra såg, blev rädda/skrämda/äcklade, för att rakbladet varit viktigare. Exakt samma resonemang en drog/alkoholmissbrukare kan ha. Inget annat spelar någon roll.

Så, jag kan faktiskt tycka att jag har haft en jävla tur. Visst, mina armar, ben & till viss del mage, är fulla av ärr, men jag har inte behövt släppa på alla principer för att försörja mitt beroende. Tvärtom har jag ju i stort sett haft ett väldigt ”billigt” beroende. Jag har inte behövt bli kriminell & förstöra min framtid.

& nu är jag kvitt den falska trygghet rakbladen gav mig, jag har hittat riktig trygghet, i Pierre, katterna, förhoppningsvis även i mig själv. Jag har hittat andra sätt att bli kvitt ångesten, konstruktiva saker som inte skadar mig. Jag har bevisat för mig själv att jag inte behöver rakblad, eller annat skit för den delen, för att leva. Det går ändå!

Vädret är blåsigt, blåsigt & ännu mer blåsigt. På väg till bussen från B&B (en promenad på ca 1 minut) försökte min mössa rymma men jag fick tag i den i sista sekunden. Hade inte orkat springa efter den, haha. Men vi lyckades iallafall komma hem utan att blåsa bort, även om det kändes nära ibland.

Just nu sitter jag i sängen & degar efter kvällsmaten (äggmackor) med filmen Julias ögon igång, en spansk skräckfilm som verkar rätt bra. Har bara sett ca 50 minuter av den, så det läskiga har nästan precis börjat. Men spanska skräckfilmer brukar vara bra (ta Barnhemmet t.ex.). Rätt höga förhoppningar med andra ord.

Jag förvånade mig själv innan. Medan äggen kokade plockade jag ur & i diskmaskinen samt satte fast kakeldekor för att roa mig. Det blev mysigt & fint, det ser liksom lite mer hemtrevligt ut nu. Ska bara orka fixa dekor i badrummet också, men det får bli ett senare projekt.

Nu ska jag fortsätta titta & smälta maten.

Det här är musik-kärlek. Evanescence har funnits vid min sida sedan jag var 13 år. Amy’s ord har tagit sig in under huden, räddat mig, förklarat det jag inte har kunnat sätta ord på. Det är helt enkelt ett absolut fantastiskt band.

När jag har fått se den här bruden ..
.. det här bandet, live.

Då kan jag dö lycklig.

Skulle ut på balkong & det första jag såg var dimma, dimma & ännu mer dimma. Jag vet inte varför, men jag tycker om dimma, så länge jag slipper vara ute i den.
Kanske att jag tycker om den för att allt ser så mystiskt ut, på något sätt, nästan magiskt?

Igår (idag) spenderades i stort sett hela dagen på B&B. Pierre & jag var där innan det ens öppnat & sedan stack vi vid 18, eller om det var vid 19, för att göra ett stopp på Maxi. Pakethämtning & handla-saker-som-tyvärr-behövs, typ mjölk & toalettpapper var det som gällde.

Paketet innehöll Pierre’s 1 års-present (vi firar ett år 14/12!) men jag har så svårt för att inte ge saker till folk på gång, som t.ex. julklappar. Pierre blev så glad & jag älskar att göra folk glada. Tröjan han fick var en hoodie med texten ”This is my zombie killer hoodie” på. Han blev jätteglad, men det var lite kort i armarna, trots att jag tog XL. Jag frågade om han ville skicka tillbaka den, men det vägrar han, haha, ^^.

Pierre gav mig även en del av min julklapp i förskott, så nu är jag nyfiken på resten! Det jag fick var en bok om kärlek med en massa fina citat. Jag blev så glad, <3.

Nu börjar det bli kallt här ute på balkongen så jag ska gå inte igen.
Nattinatt!