Jag hittade en länk idag, som jag tycker är väldigt viktig, speciellt då jag själv ringt till Bris en gång när jag gick i mellanstadiet.
Som många av er säkert vet (iallafall ni ”gamla” läsare) så har jag varit mobbad sedan mellanstadiet. Mobbningen började med pikar om att jag var smal, av min bästa vän. Resten av klassen hängde snabbt på & tillslut så var det så illa att man hörde ”nej, inte hon” när det var grupparbete som gällde, & läraren bestämde grupper. Jag hade ”vänner” i skolan, men jag fick chanser av dem, för om jag inte gjorde som de sa & ville, då fick jag vara ensam.
I högstadiet blev det lite bättre då min ”bästa vän”, hon som börjat mobba mig, började i en annan klass. Men fortfarande så kände jag mig utanför, som om jag inte riktigt hade tillåtelse att finnas.
I slutet av åttan, vintern 2003, upptäckte jag befrielsen jag kände av att skära mig, & sedan började ett helvete som jag fortfarande inte har tagit mig ur. Snabbt började jag skära mig varje dag, jag fick gå hela nian först hos en speciallärare & sedan på BUP. Jag hamnade på psyket, både akutavdelningen & behandlingsavdelningen, & trodde att jag inte skulle leva till min 18-årsdag.
Jag försökte gå gymnasiet, men klarade bara halva ettan. Fick inte några ordentliga kompisar då heller, känslan av att inte vara tillräcklig, att inte vara bra nog, den satt kvar.
Nu är jag snart 21 (om mindre än en månad) & har alltså bevisat för mig själv att jag kan klara det, för jag överlevde till min 18-årsdag. Fortfarande brottas jag med problemen varje dag, jag slåss mot ett Borderline-monster, mot rakblad & piller, men jag har bestämt mig nu. Jag ska klara det, jag ska leva!
Jag vågar ♥ Bris!
Fin text.
Svar: Tack, :).
You go girl!
Svar: Dito!
Jag mår illa varje gång jag ser BRIS uppmärksammas, har själv mailat dem en gång och jag mådde enbart SÄMRE efter det. Jag skrev ett skitlångt mail om när jag blev mobbad när jag var mindre, att min pappa sagt upp kontakten med mig, att min pojkvän just hade gjort slut och jag inte visste vad jag skulle ta mig till, och det enda de sa var typ ”du verkar som en smart tjej, du kan säkert hitta en lösning själv”. Idioter. Visserligen kanske de behöver pengar så de kan skaffa BRA personal, för det är ju en fin idé ändå.
Svar: Låter som att det var en riktig idiot du stötta på, :/.
Vad glad jag blir av dina ord! Det är klart att du ska leva! Kämpa på, du klarar det! Det kommer att gå, det är jag säker på! Du förtjänar ett bra liv, du är så värdefull! <3
Svar: Älskade hjärtat, du är också värdefull & tillsammans så ska vi klara oss igenom det här! Jag älskar dig, du är stark, <3.
Kämpa på gumman, klart du klarar det.
Du är duktig :* och mycket fin med för den delen.-
Svar: Jag kan bara säga: Dito! Du är vacker, :*.