tja, ett par timmar fick jag iallafall sova. eller, ett par & ett par, tre eller något sånt. idag blir nog en hemma-dag, jag har sovit så fruktansvärt dåligt de senaste tre dagarna. antingen så sover jag alldeles för länge (nästan tolv timmar), ganska lagom eller som idag, alldeles för få. varför kan jag inte bara få sova normalt för en gångs skull? är det alldeles för mycket begärt?
jag höll iallafall mamma sällskap, drack te (för en gångs skull). vår katt är förresten tokig. han sprang runt som en vettvilling, försökte gå på en stolskant, vilket resulterade i att han trillade ner, han hoppade upp på diskbänken så att han nästan välte en tallrik & han började bita i min brors fot & ben. jävla knäppkatt.
jag är nervös, för om en vecka så ligger jag antagligen nedsövd vid den här tiden. det blir att dra bort en massa kindtänder eftersom jag inte borsta tänderna speciellt ofta när jag mådde som allra sämst. (så ta lärdom; borsta tänderna, annars får du sota för det.) jag är rädd för att något kommer gå fel, att jag kommer vakna, att de kommer göra fel, ja, att allt som kan gå fel går fel.
dessutom så kommer det att bli riktigt obehagligt att vakna utan kindtänder, men hellre det än att behöva laga dem med jämna mellanrum, att ständigt ha hål.
mamma lugnade mig iallafall med att jag kommer att få narkos via spruta & inte i mask som jag först trodde. det känns iallafall lite lugnande. hon ska dessutom vara med & sedan är hon hos mig när jag vaknar. jag är beredd på smärta, som fan. men det sa att panodil & kombination med ibumetin brukar funka bra & det bråkar inte med mina mediciner.
håll tummarna för att allting går bra.